|
|
Gäststjärnor:
Story:
Ashley Edward Miller & Zack Stentz,
Regissör: Michael Robison. |
 |
|
I
avsnittets början, får vi se Beka,
Tyr och Harper döda, och att
Andromeda Ascendant har exploderat.
Därefter får vi se Trance, som
håller på med att beskära ett
bonsaiträd. “Okej. Det här fungerade
inte,” säger hon.
Plötsligt
förflyttas vi tillbaka i tiden, hela
vägen tillbaka till en tidpunkt när
Andromeda precis har kommit ut i
normalrymden från en slipströmsport.
Allting är okej tills besättningen
upptäcker någonting som kommer mot
skeppet. Det svarar inte på några
anrop, så Dylan ger order om att det
ska sprängas. Missiler skickas iväg,
men dessa passerar rakt igenom
objektet som om det inte ens fanns
där. Sedan rapporterar Harper att
han sett en inkräktare, som börjar
att skära sig igenom ledningar.
Snart försvinner det och dyker upp
igen på kommandodäcket och skjuter
Beka.
Ännu en gång får vi se
Trance som beskär sitt lilla träd.
Hon bestämmer sig för att utforska
ett annorlunda scenario.
Tiden blir går tillbaka igen, och vi
är tillbaka vid början. Allting är
sig likt. Harper frågar, “Har vi
bjudit in gäster?” och inkräktaren
börjar att slita sönder ledningar.
Man säger åt Harper att lämna
inkräktaren ifred, men han lyssnar
inte på de andra. Detta slutar med
att inkräktaren skjuter Harper, och
skadar honom. Trance gör allt hon
kan för att rädda honom; samtidigt
berättar Rommie för Beka och Dylan
att inkräktarens rustning är över
12,000 år, och att det verkar som om
den tar sig tillbaka i tiden.
Harpers tillstånd blir ostadigt
och han dör. Trance återupplever
samma tidslinje om och om igen, men
varje gång slutar det med att Harper
dör. Hon måste försöka närma sig
problemet på ett nytt sätt.
Tiden ändras än en gång, med samma
story, men med undantaget att den
här gången, säger Dylan till Tyr att
fånga in inkräktaren. En fight
startar mellan dem, vilken slutar
med att Tyr dödas och att Andromeda
exploderar. Tidslinjen upprepas en
fjärde gång och den här gången
stoppar Trance, Dylan att skjuta mot
objektet som närmar sig genom att
försöka förklara vad hon vet, men så
fort som hon slutat prata, hoppar
inkräktaren ner från taket och dödar
Dylan. Kaos härskar när Trance går
längs med skeppet och tänker. Sedan
exploderar Andromeda.
Tillbaka i Trance egen tidslinje,
där hon beskär bonsaiträdet, och
Trance bestämmer sig nu att Harper
är den som är minst betydelsefulle
ombord. Och att han är den som kan
offras. Sedan hoppar Trance tillbaka
i tiden och Harper dör. Trance och
Dylan har efter detta ett förtroligt
samtal där hon frågar honom hur han
kan leva med att välja ett liv över
ett annat. Efter att han tänkt
efter, beslutar sig Dylan att han
vet allt, och ger order till Beka
att ta in skeppet slipströmmen.
Under tiden som dom befinner sig
i slipströmmen, gör att inkräktaren
inte kan dyka upp och försvinna var
som helst ombord på skeppet längre.
Så Tyr försöker att skjuta den, men
hans vapen har inte någon effekt. Då
öppnar inkräktare slipströmstuberna,
och Tyr skjuter mot den en sista
gång. Vilket endast gör den
förbannad, och Andromeda exploderar.
Tillbaka i sin egen tidslinje,
Trance kan inte komma på hur hon ska
kunna hindra Andromeda från att gå
under. Hon bestämmer sig att hon har
ett sista val: Dylan.
Storyn
spolas tillbaka till början igen.
Kort efter att missilerna missat
inkräktarens skepp, ger Dylan order
till Andromeda att ta sig tillbaka
in i slipströmmen. Detta verkar
fungera fram till att Rommie
upptäcker att det finns en
inkräktare ombord. Dylan springer
ner till botten av skeppet och
öppnar de stora dörrarna mot rymdens
vakuum, som försöker dra iväg honom
från skeppet. Inkräktaren dyker upp
och leker med kontrollerna till
dörrarna, och Dylan använder sin
kraftlans för att nagla fast
inkräktaren och skicka ut honom i
rymden.
När Dylan hänger sig
fast med en arm och desperat
försöker att inte hamna ute i rymden
själv, dyker Trance plötsligt upp
och drar in honom till säkerheten.
Dylan stänger dörrarna, men
plötsligt dyker inkräktaren upp
igen. Trance gör sig redo för strid
men hon behöver inte slåss, för den
försvinner lika snabbt som den kom.
Trance resonerar: “Från dess
perspektiv, har den inte hittat oss
än.”
Trance förklarar för
Dylan hur hon går igenom miljoner
olika scenarios varje sekund. Dylan
frågar henne hur hon kan avgöra om
något är verkligt. Trance svarar att
hon inte kan göra det. |
|
|
