|
|
Gäststjärnor:
Story:
Emily Skopov, Regissör: Richard
Flower. |
 |
|
Andromeda
ligger i omloppsbana runt planeten
Empyrium, där dom övervakar en
fullständig evakuering av planeten.
Oförklrliga geologiska krafter
håller på att slita isär planeten,
och en total ödeläggelse av planeten
förefaller säker. När slutet av den
kaotiska evakueringen börjar att
närma sig, vänder ett av de många
flyende skeppen sin kurs, och börjar
att flyga tillbaka mot den dödsdömde
världen. Kommendör Dylan Hunt,
beordrar Rommie att anropa
farkosten.
Efter att dom
vägrat att svara, avlossar det
avvikande skeppet ett skott mot
Andromeda. Dylan ger lugnt order om
att ett varningsskott skjuts mot
farkosten, sedan ger han Rommie
order att övervaka skeppets
kommunikationstrafik för att
undersöka deras möjlig motiv.
Trance Gemini kommer in på
bryggan, och varnar de andra om
närvaron av en brun dvärgstjärna som
inte är utsatt på stjärnkartorna.
Den lilla stjärnan har tydligen
tänts igen efter en period i dvala,
och att den nu är på väg mot
planeten Empyrium. Rommie
rapporterar att hon har låst in sig
på en ensam kommunikationssignal.
Besättningen får se sändningen, och
snart förstår man att det är Rev
Bem. Deras gamla skeppskamrat och
vän, som skickat en bön om hjälp
från den döende världen nedanför.
Tyr Anasazi rapporterar till
Dylan att den flyende farkosten
fortsätter sin neråtgående kurs mot
planeten. Samtidigt lyssnar Beka
Valentine och Seamus Harper på Rev
Bems, avskedsmeddelande från över
ett år sedan. Dom inser att Revs
själsliga sökande för Vägen har lett
honom hit, och att han behöver deras
hjälp nu.
Besättningen
fastställer att den andra farkostens
troliga destination stämmer överens,
med källan för Revs nödsignal. Dylan
bestämmer sig genast att bege sig
ner till ytan för att hjälpa sin
vän. Han beordrar Harper att stanna
ombord på Andromeda, men innan Dylan
lämnat Andromeda. Får han
information från Rommie att en
punktsingularitetsbomb, som gömts
någonstans på Empyrium är orsaken
till planetens svåra instabilitet.
Tyr och Beka följer med Dylan
till ytan på den jordbävningshärjade
planeten i Eureka Maru. Under drivs
Rev framåt i sin jakt efter själslig
befrielse från sin onda Magognatur.
Dylan anländer tillsammans med Beka
och Tyr, och det dröjer inte länge
förrän dom hittat apparaten som sänt
Revs nödsignal. Men Rev finns
ingenstans i närheten.
En
glänsande existens framträder inför
Rev i formen av en kvinna. Rev tror
att det är hans sedan länge döda
mamma, men istället för att
acceptera hans ursäkt för att han
dödat henne under sin födsel. Plågar
hon honom och tvingar honom att
fortsätta sin jakt, på sin längtan.
Hon säger åt honom att förakta sig
själv, för det lidande som han
orsakat. Sedan lyssnar hon på hans
plågade ursäkter och bön om
förlåtelse, men hon verkar inte tro
honom till en början. Hon
ifrågasätter hans Magognatur och
hans tidigare tjänst hos Abyssens
Ande. Rev upplever tillbakablickar
av sitt folks historia så väl som
tillbakablickar, av sin egen
medverkan i deras ondska.
Under tiden råkar Beka, Tyr och
Dylan på avfällingarna som kommit
före dem till ytan på planeten.
Dylan försöker att prata dem bort
från en sammanstötning, utan någon
framgång. Efter en våldsam eldstrid
och en kortare närstrid, övermannar
Andromedas besättning sina
motståndare.
Den bruna
dvärgstjärnan lyser nu starkt över
Empyrium. Det blir uppenbart att
stjärnan inte befinner sig på en
vild kurs, utan att den är
sammanhängande med existensen som
kommunicerar med Rev. Existensen
lyssnar på Revs sista förtvivlade
böner. Han talar om för henne att
han har övervunnit sin onda natur,
och att han inte tjänar Abyssen
längre och att han är mer än någon
annan ond Magog.
Rev
förklarar sin godhet för henne. Hon
förkunnar att hon kan ge honom det
han önskar, att hon kommer att fira
hans födelse. Rev dras mot en
klippa, där stjärnans kraft verkar
vara starkast.
Beka upptäcker
Rev uppe på klippan, och pekar ut
honom åt Dylan och Tyr. Men innan
dom hinner dit, verkar det som om
existensen håller med om att Rev
förtjänar en chans utan den
restriktion av att vara Magog, och
avger ett skinande energifält som
fysiskt förvandlar Rev till
någonting nytt. Och när Dylan och de
andra kommer fram till Rev, känner
dom inte igen sin vän i början.
Det är inte förrän Rev talar med
sin utpräglade röst som dom känner
igen honom, och att han sannerligen
blivit fysiskt förändrad. Han är
inte riktigt mänsklig, men han är
definitivt inte en Magog längre.
Dom lyckas alla fly från den
våldsamt skakande planeten i Maru,
och samlas senare på bryggan på
Andromeda för en återförening. Och
uppenbarligen ett nytt farväl. Dylan
ber Rev att stanna ombord på
Andromeda, men även om Rev känner
vänskapen från sina vänner rycka i
honom för att få honom att stanna,
beslutar han att måste fortsätta sin
Wayist rese ensam.
Planeten
och stjärnan verkar kollidera, men
det blir ingen explosion eller någon
ordentlig ödeläggelse efter vad
besättningen ombord på Andromeda kan
se. Endast en större ring bestående
av ljus är synlig. Harper säger att
punktsingulariteten och stjärnan
måste ha motverkat varandra, men
Dylan är övertygad om att någonting
större och mycket viktigare precis
inträffat. Dylan tror att det var
ett riktigt mirakel, och när
besättningen ser på Rev Bems
förvandling, får inte Dylan höra
någon som säger emot honom. |
|
|
