|
|
Gäststjärnor: Agio - Aleks
Paunovic, Utomjordisk Drottning -
Helene Joy
Story: Gordon Michael
Woolvett, Regissör: Jorge Montsei. |
 |
|
Dylan sover
medan Andromeda kör sin
månadskontroll. Harper sitter vid
rodret, där han njuter av sin seger
efter att ha tävlat mot en
Nietzscheansk kryssare. Piloten i
det andra skeppet Agio utmanar honom
till ännu ett race, till den
närmaste slip-punkten när Trance
kommer in. Harper skryter om att han
kan vinna genom att använda “Harpers
Efterbrännkammare,”vilket är hans
egen teknik av en högtrycksinjektion
av antiprotoner in i
acceleratortankarna. Trance öppnar
ventilen och Andromeda lämnar den
Nietzscheanska kryssaren i sitt
ordspråksmässiga dammet.
Dom
hinner knappt fira förrän larmet
ljuder, det visar sig att ventilen
fortfarande är öppet och att den
inte stängs och skeppet är fara för
att sprängas. Precis när dom lämnat
slipströmmen för att ta hand om
problemet, tar dom emot en avlägsen
signal. Avståndet är så stort att
signalen borde vara gammal, men
Rommie talar om för dem att den
skickats för endast två timmar
sedan.
Samtidigt har Dylan
abrupt väckts av alarmet och blir
informerad av Andromeda, när han får
höra en obekant röst viska. Han är
ensam i rummet, men han kan höra den
kvinnliga rösten ordentligt.
Besättningen sitter i
konferensrummet, och diskuterar
signalen som Andromeda plockat upp,
Rommie har fastställt att källan kan
vara en global klunga bortom den
kända rymden. Tyr påpekar att dom
måste färdas genom fientligt
Nietzscheanskt territorium för att
ta sig dit. När Dylan berättar om
rösten för de andra, hör han den
igen, men ingen av de andra kan höra
den. Den viskar “eld… is.…. ett
moln” och han vidarebefordrar det
till Rommie som bekräftar att det
finns planeter inuti klustret som
stämmer överrens med beskrivningen.
En stor eldröd planet som kallas för
Ymir med en isig måne. Dom sätter
kursen mot den avlägsna planeten.
Beka styr dem mot Ymir då hon är
angelägen att få se planetens
häpnadsväckande morgonrodnad som
inträffar när ett partikelmoln
passerar över ismånen. Detta fenomen
sker endast var 800e år, och att det
endast är 36 timmar till nästa gång.
Signalen blir allt starkare ju
närmare dom kommer, och Rommie
fastställer att det är den
ogästvänliga månen som är källan.
Dylan hör viskningen en gång till,
och beslutar att lämna Tyr i befäl
och ta Maru till månen för att
undersöka den.
Rommie, Beka,
Trance och Harper har följt med
Dylan, och dom navigerar sin väg
genom en labyrint istunnlar. En
viskning guidar dem, och den här
gången kan alla höra den. Dom kommer
in i en kammare med en stor kokong i
dess mitt. Trance lägger en hand på
den, och talar om för de andra vad
det än är som finns inuti den så är
den döende. Rommie avläser att den
har ungefär trettio timmar kvar,
vilket sammanfaller med
partikelmolnet som närmar sig. Dylan
tar kontakt med Tyr och ber honom
att dirigera om molnet. När gruppen
rundar ett hörn till grottans
ingång, där dom ser en enorm stad.
Viskningen fortsätter medan dom
tar sig ner mot stadens övergivna
kristallgator. Fem utomjordingar
dyker upp som om dom klivit ut ur
husens väggar, dessa kommunicerar
med gruppen med samma telepatiska
viskningar, och tackar dem för att
ha kommit. När den överraskade
besättningen sänker sina vapen, går
nykomlingarna till angrepp och gör
alla medvetslösa utom Dylan och
Rommie. De två skjuter tillbaka utan
någon effekt; dom blir övermannade
och Rommie och Dylan blir infångade.
Tyr försöker att skapa ett
tyngdkraftsfält genom att använda
sig av skeppets sköldar, för att
knuffa bort partikelmolnet från
månen. Tvärt emot Andromedas råd,
och till bekostnad av hennes
försvarssystem. Skarvar han ihop två
kablar, och oavsiktligt ger ha sig
själv en stöt och svimmar. När han
vaknar upp, talar Andromeda om för
honom att molnet inte har upplösts
och att hon inte kan kontakta Dylan
och de andra. Tyr övertygar
Andromeda att deras enda chans att
rädda besättningen på månen, är att
tillintetgöra molnet med en EMP
bomb. Men sändaren skadades under
det första försöket att stoppa
molnet. Samtidigt upptäcker
Andromeda, Agios kryssare bakom dem.
Dylan vaknar upp och upptäcker
att han är bunden framför kokongen.
Kvinnans röst talar om för honom att
hon är hennes ras drottning, och att
dom behöver honom för att kunna
rädda sitt folk. Plötsligt reser sig
en kvinnolik varelse ur kokongen.
Resten av besättningen börjar att
vakna till men dom är alltför
desorienterade för att vara till
någon hjälp. Rommie bryter sig loss
från de silkesliknande repen och dom
börjar att fundera ut en a plan för
att befria Dylan, som Drottningen
leker med. Hon informerar honom att
hon måste para sig när molnet
innesluter månen, och ge sitt folk
den energi som dom behöver för att
överleva. Hon förklarar sedan att om
molnet inte kolliderar med månen,
kommer hennes ras dö. Dylan vet nu
att detta gett honom en möjlighet
för att fly.
Agio är nyfiken
över besättningens intresse i månen.
Tyr går med på att berätta detta för
honom, på det villkoret att han
avlossar en EMP bomb in i molnet.
Han går med på det, men när bomben
är på väg mot molnet, skakar
Andromeda av en träff från den
Nietzscheanska kryssaren. Då han
inte fått något svar från dem, har
han bestämt sig för att tvinga det
ur dem. Andromeda vänder sig om för
att gå till motangrepp, när bomben
exploderar inuti molnet och förintar
det.
Drottningen förstår att
något hänt och Dylan talar om för
henne att hans skepp Andromeda,
precis har avlett det. Han lovar
henne att han kan reparera det som
precis hände, om hon släpper honom.
Men Drottningen vägrar, på grund av
att hon inte har något annat val än
att para sig om hon vill rädda sin
ras. Ombord på Andromeda inser Tyr
att Agio, har använt sig av
angreppet medan han själv smyger
iväg till månen. Han kan inte varna
Dylan på grund av att Drottningen
blockerat all kommunikation.
Dylan befinner sig mitt
förhandlingar om att han ska
släppas, när hans besättning kommer
inrusande för att hjälpa honom. Han
ger dem order om att dra sig
tillbaka. Sedan säger Dylan till
Drottningen att hon kommer ge upphov
till en orättfärdig ras, som fötts
genom tvång och övertalar henne att
låta honom gå. Hon släpper honom
sedan, och återställer
kommunikationen med hans skepp.
Istället för att resa sig, ger
han order till Andromeda att
återställa molnets kurs. Men innan
dom kan lösa problemen, dyker Agio
upp och avlossar ett skott mot
Dylan. Dom avväpnar varandra och
slåss man mot man. Agio har snappat
upp deras konversation, och vill
vara upphovsman till sin egen ras
tillsammans med Drottningen. Dylan
slår ner honom men Agio plockar fram
en fjärrkontroll, och hotar att
förinta hela månen med gammastrålar
från sin kryssare. Dylan lyckas att
skjuta den ur hans hand. Agio vet
att hans gammastrålesändare är
överbelastad och han är redo att
förånga sitt eget skepp. Dylan
medveten om detta och vet att
efterdyningarna av skeppets
avdunstning, kommer att återställa
partikelmolnet.
Så han ger
order till Andromeda att avlossa
gravitons mot kryssaren, vilket
kommer att leda till att överbelasta
vapnen. Kryssaren träffas, och det
förångas och resterna av partiklarna
rör sig snabbt mot månen. Dylan
knockar Agio med en sten, och
Drottningen tar hans hand.
Tillsammans blir dom till ett, hon
börjar glöda och förvandlas till en
energiboll som snabbt flyger iväg
från månen och kolliderar med
planeten. Hennes energi sprids runt
islabyrinten, vilket åter ger hennes
folk liv.
Tyr besöker Agio i
Andromedas arrest, då Agio vet att
Tyr stulit Dragos kvarlevor och
försöker att muta honom inför deras
återkomst. Problemet är att Tyr inte
har stulit dem, det är hans
bördsrätt och han lämnar Agio att
lida ensam i sin cell.
Dylan
beundrar effekten efter Drottningen,
planeten som numera är fylld med
människor. Han stannar tills
norrskenet på himlavalvet bleknat. |
|
|
