|
|
Gäststjärnor: Celine - Thea Gill
Story: John Whelpley, Regissör:
Jorge Montesi. |
 |
|
Ortsborna
på Seefra-1 kämpar sig igenom en
tryckande dag, i den lokala
saloonen. En utdragen torka har tärt
på vattenförråden, och Harper gör
sig inga vänner när han förblir fast
i sin en maximum. En uttröttad
resenär kommer in genom dörrarna,
och duckar flinkt undan kaoset där
inne som om hon följer en daglig
rutin. Hon går fram till baren och
tilltalar Harper med hans namn, en
sak som överraskar honom på grund av
att han aldrig träffat henne.
När hon går iväg från bardisken
ger hon en av besökarna rådet att
flytta sin flaska något, när en
sekund senare det kommer en liten
meteor inflygande och flyger rakt
igenom mannens flaska och splittrar
den. Dylans uppmärksamhet har
väckts, av hennes uppträdande och
hennes sett att vara. När resenären
får syn på honom, är det hennes tur
att bli överraskad. Hon kallar honom
vid namn men stoppar sedan sig
själv, då hon räknat ut att den
Dylan Hunt hon kände måsta vara död
sedan 300 år tillbaka.
Namnet
drar till sig uppmärksamhet från
baren, men hans vänner avfärdar det
som ett skämt. Sen presenterar hon
sig själv som Celine, men hon drar
sig undan när dom frågar hur en
ortsbo kan känna till hans riktiga
namn eller position i Högvakten. Sen
går hon ut, kort därefter ser vi
henne åter komma in i baren, och
samma scenario visas åter upp. Men
den här gången följer Dylan med
henne ut, där han börjar att fråga
ut henne. Hon ger honom inte
speciellt mycket till en början, då
hon inte tror att han kan hjälpa
henne. Men när dagen gått börjar hon
att bli alltmer obesvärad.
Dom fortsätter sitt samtal i Dylans
rum, och utvecklar en kraftig
attraktion, mellan varandra när hon
uppmärksammar hans Högvaktsuniform.
Då berättar hon för honom hur hon
mötte honom vid hans parad, innan
han tog befälet över Andromeda. Hon
har även hört talas om hur hans
försteofficerare hade förrått honom
till Nietzscheanerna, vid striden
vid Witchhead innan han blev fast i
det svarta hålet.
Att mötas
igen efter så lång tid, för dem
samman och dom hamnar till sist
tillsammans i Dylans säng. Efter att
solen gått ner, vaknar Celine upp,
och efter ett ögonblicks hopp att
Dylan ska komma ihåg henne
försvinner hon i en ljusvirvel.
Återspolning: En ny dag för alla
utom Celine, när hon återvänder till
baren. Ovillig att ge upp sitt hopp
att Dylan, ska komma ihåg och hjälpa
henne. Går hon igenom sin välkända
rutin, och närmar sig honom. Hon
övertygar honom genom att redogöra
hans story och hennes egen, sen
visar hon honom ett Vedransk
Astro-vetenskapligt Institut
ID-kort, daterat tre hundra år
tillbaka i tiden. Hon tar med honom
till underjorden till ett gömd
Vedranskt laboratorium där hon och
VAI utförde hemliga experiment med
slipström, i förhoppningen att kunna
avspärra sig själva från Abyssen.
Men hennes överordnade hade
andra planer; dom använde sig av
tillgångarna för sin egen portal
till Tidens Rutt. Men för att skapa
denna portal krävdes ett
planetförskjutning, och när Celine
insåg att dom riskerade att orsaka
kraftiga och skadliga
klimatförändringar. Såg hon till att
avslöja dem, men dom hade redan
startat programmet.
Hon hade
försökt stoppa det men dom hade
målmedvetet skadat maskinen, genom
att slå sönder Methus kristallen som
innehöll programmets instruktioner.
Detta hade sugit in henne, och
spärrat in henne i en evig loop.
Dylan har en misstanke att det
fragment som Beka fått av Virgil Vox
är den andra halvan. Men Celine
börjar att få slut på tid, och hon
blir allt svagare när dom angrips av
vattenletare när dom lämnar labbet.
Dylan expedierar dem, men Celine
slås medvetslös.
Dylan tar
med sig henne till Andromeda och
placerar henne under Trances vård,
sen kontrollerar han Seefras
omloppsbana med Harper, för att
fastställa hur lång tid dom har på
sig innan Celine försvinner igen.
Doyle börjar att analysera
algoritmerna, som bränts in på dom
två delarna. Hon upptäcker att en
del av informationen saknas och utan
den, är en beräkning alltför
riskabel. Celine är den enda person
som är kapabel att fylla i luckorna,
men en cerebral minnesförstärkning
kan mycket väl döda henne i det
tillstånd som hon befinner sig i.
Hon är redan mycket svag och döende,
efter hennes 300 åriga loop. Hon
vaknar och finner Trace som sköter
om henne, men hon känner sig för
svag för att gå upp ur sängen och
hjälpa dom andra.
Trance
lägger en hand på hennes huvud, och
den andra på hennes mage för att ge
henne lite av sin egen energi. Detta
gör att hon kan gå till
kommandobryggan och Dylan. Där
studerar hon det dom har, och kämpar
för att komma ihåg den saknade
algoritmen. Men genom åren, har
hennes minne blivit något tomt.
Innan hon kan komma ihåg, känner hon
igen den välbekanta skiftningen som
kommer att skicka tillbaka henne in
i loopen.
Dylan lovar att han
ska komma ihåg, medan ljuset
fladdrar till runt omkring henne och
hon försvinner. Nästa dag börjar
besättningen att arbeta, och
använder dom två kristallerna och
noteringar som dom lämnat till sig
själva om Celine för att veta vad
som ska göras. Plötsligt kommer
Harper inrusande på kommandobryggan,
han har fått svaret till luckan
uträkningen i en dröm. Och har
börjat förstå att VAIs forskare
använde sig av samma
slipströmsteknologi som Andromeda
använder sig av, han plockar fram
skeppets navigationssystem för
slipströmmen och fyller i den
saknade algoritmen. Nu måste dom
finna Celine för att kunna översätta
instruktionerna, och styra tillbaka
Seefra-1 till sin ursprungliga
omloppsbana.
Dylan sitter och
väntar i baren, osäker på vad han
kommer att minnas. Men när hon
kommer in och kysser honom, kommer
hans minnen tillbaka och dom
återvänder sedan till labbet. Hon är
fast besluten att hjälpa Seefra där
hon misslyckades tidigare, och
bestämmer sig för att underkasta sig
cerebral acceleration trots Dylans
protester. När dom kommer ner i
gångarna under staden, blir dom
angripna av vattenletarna igen, men
den här gången har dom med sig Beka
och Rhade som tar hand om dem medan
Dylan och Celine fortsätter mot
labbet. När dom kommer in dit är
redan Harper och Doyle där, och dom
har redan fått igång labbets system.
Doyle leder Celine till en stol
som är utrustad med en
glorialiknande apparat, som kommer
att hjälpa dem att få fram den
information dom behöver, från hennes
förvirrade sinne medan Harper
placerar ut den reparerade
kristallen. Sen aktiverar dom
maskinen och det märks att Celine
blir skakad, och Dylan rusar fram
till hennes sida för att koppla bort
henne. Men hon vägrar och räknar upp
riktningar till Doyle, som slår in
dem i datorn. När dessa algoritmer
visas på skärmen, kan hon se att dom
är obetydligt fel.
Hennes
överordnades originalprogram var
tillräckligt nära för att bryta
sönder Seefra-1s tyngdkraftsfält,
men inte tillräckligt exakt för att
kontrollera planetens förskjutning.
Det hade istället förvandlat
planetens klimat fruktansvärt torrt
och kalt, och fängslat henne i denna
tidsloop. Hon ropar ut justeringarna
och sjunker sedan utmattat ihop i
sin stol. Hennes livskraft har
börjat sjunka dramatiskt, och Dylan
rusar över till datorn för att
avsluta programmet. Sen ger han
order till dom andra att utrymma
labbet, uti fall att en katastrof
skulle inträffa. Han passar in
Methus Kristallen i en kontrollpanel
och ser på när en ljusfylld portal
öppnas, och skjuter ut rakt igenom
taket ovanför.
Han bär sedan
på Celine till ytan, och hon vaknar
upp när dom närmar sig den nu
stabiliserade ljuspelaren. Trots att
hon vill stanna med honom, har
hennes liv börjat att ta slut. Dom
delar en kyss innan hon kliver in i
portalen, som sedan skickar tillbaka
henne till det liv som stulits från
henne.
Nästa dag är det
nästan så att Dylan väntat att möta
henne, när dom alla känner hur
marken börjar att skaka våldsamt när
planeten rätar ut sig. Straxt
därefter börjar det plötsligt att
regna, vilket får lokalinvånarna att
jubla. |
|
|
