|
|
Gäststjärnor: Maura - Emmanuelle
Vaugier, Flavin - Alan Scarpe
Story: Larry Barber & Paul Barber,
Regissör: Jorge Montesi. |
 |
|
Besättningen försöker att sortera
dom långa köerna med förbannade
flyktingar på Seefra-1. Högar av
folk är ännu inte imponerade av det
Utopia, dom väntar på att få se från
sin nya Vedranska sol och dom är
högljudda angående sin situation.
När dom börjar att bli allt
högljuddare och mindre förnuftiga,
beslutar sig Dylan för att ta en
rast. Han passerar Harper som
arbetar med att bibehålla kraften
för alla, och hittar Trance som
tankfullt över en ensam ljusflamma.
Lamporna slocknar och Trance
flamma delar sig till två, och
fortsätter sen att splittras till
dom har 50 små flammor svävande
framför dem. Var och ett av dom
femtio ljusen representerar en av
hennes folk, avatarerna från Lambent
Kith nebulosan, HÖgsta Råd över
galaxerna. Trance hade flytt från
deras sällskap, när hon fått reda på
deras plan angående deras nemesis
Abyssen. När dom till sist hade
spårat upp henne, hade hennes
bedragare låst in henne inne i
Methus-2, i förhoppningen att kunna
dölja sanningen tills det var för
sent.
Dylan går med på att
möta hennes folk, och erbjuda dem
ett alternativ till deras desperata
plan. Trance tar hans hand och
tesserakt dem in i en tom kammare,
som snabbt fylls med ljus när femtio
olika solar dyker upp i en cirkel
runt dem. En vid namn Maura kliver
fram, och hälsar dem bägge. Hon är
medveten om hans Paradinestatus och
hans strider mot Abyssen, men gör
gällande att allt är förgäves. Sen
tar hon hans hand och berättar om
deras plan för honom, Rådet kommer
att utvidga Allkraftens
Upphävandepunkt tills den förtär dom
tre galaxerna där Abyssen uppehåller
sig.
Dylan ser allvaret i
detta på grund av alla levande
varelser som tillhör detta område,
och när han påtalar detta är det
ingen som lyssnar. För Rådet är
livet flyktigt, endast energi och
materia som formar det av vikt. Men
genom deras respekt för Dylan och
hans arbete, kommer dom att tillåta
honom och hans besättning att besöka
dom Kända Världarna en gång till
innan dessa förintas.
Doyle
hjälper Harper i hans arbete med
stadens kraftgenerator, och viker
sig plötsligt dubbel. Och en
förvrängd sändning går igenom henne.
Dom kan inte få den att bli
begriplig, när den blir allt högra
för att sen avbrytas. Doyle tror att
hon känt igen rösten, men hon kan
inte placera den.
Efter att
besättningen informerats, kommer
Harper med den fixade sändningen
till Dylan. Doyle projicerar
meddelandet som ett hologram, och
dom får se Flavin. Han säger att
Dylan är den ende kvarvarande
Paradinen, dom andra har blivit
funna och dödade. Medan han talar,
ser dom ett ljussken och hör samma
hälsning som Dylan fick av Rådet.
Sen är Flavin borta. Dylan går iväg
och finner Maura som väntat på honom
i korridoren. Hon talar om för honom
att det var Abyssen som dödade
Flavin, och inte Rådet. Hon sörjer
förlusten, då dom är lika. Dylan tar
då sin chans. om dom är lika
varandra, så kan hon kanske se dom
tre galaxerna genom deras ögon. Hon
måste följa med dem genom Tidens
Rutt.
Hela besättningen
befinner sig på bryggan och när Beka
öppnar en slipströmsport, skapar
Maura en väg genom Tidens Rutt.
Skeppet dyker igenom portalen, och
rider genom rymden precis som
tidigare. Dom kommer ut framför
stjärnporten, och tar endast en kort
paus innan dom flyger genom den. När
dom färdas genom rum-tiden, får dom
alla tillbakablickar från deras tid
på Seefra. Plötsligt kommer dom ut
framför en sedan länge saknad sin:
Tarazed.
Dom är tillbaka
bland dom Kända Världarna, tillbaka
i Samväldet. Dylan och Maura träffar
en Triumvir som rapporterar att
flottan är redo att strida vid hans
sida. Förbryllat frågar Dylan vem
dom ska strida mot, och blir
överraskad när han får reda på att
Magogs Världsskepp är på väg mot
planeten. Den hade inte förintats
vid Arkology trots allt, endast
blivit svårt skadat.
Harper
möter Rhades hustru i en korridor.
Då han sedan länge trott att hon var
död och nu osäker på hur han ska
uppträda, Nietzscheanen har stannat
kvar för att kunna samla ihop sig.
Han försöker sen hålla sig lugn när
Harper anländer med henne. inga ord
behövs när dom håller om varandra,
och han lovar att aldrig lämna sin
familj igen. Besättningen samlas för
att ta farväl, och han spenderar en
kort stund med var och en. Han
kommer till sist till Dylan, och gör
honnör mot honom för den respekt han
känner och ett hjärtknipande farväl,
innan han kliver ombord på
transportfarkosten som ska flyga ner
till Tarazeds yta.
Ännu en
gång kastas skeppet in i
slipströmmen, riktning Jorden, som
är Harpers hemvärld. Alla stirrar
dom på planeten när dom anlänt, då
dom flesta aldrig sett den. Den ende
som inte visar några känslor är
Maura, när hon är oförmögen att
betrakta mänskligheten och allt det
goda den uttrycker. Hon förstår att
dom vill bevara den, men hon förblir
opåverkad i sin övertygelse. Hennes
Råd kommer ändå att gå vidare som
planerat, sen försvinner hon i ett
blixtsken.
Beka talar om för
Harper att transporten till Jorden
är redo att ge sig iväg. När dom går
mot hangaren, frågar hon om han vill
ha hennes sällskap men han stakar
sig och hon förstår; han har inte
tänkt komma tillbaka. Så hon stannar
medan han fortsätter att gå mot
hangaren. Han har inte sagt farväl
till någon av dom andra, han kan
inte göra det. Det är endast hon, en
av hans äldsta vänner och partner
och han tar farväl av. En puss och
ett Harperskämt som säger allt,
innan han fortsätter ensam.
När resten av besättningen ser hans
slipfighter lämna skeppet,
rapporterar Rommie om kraftig
instabilitet i planetens kärna.
Gigantiska vibrationer strålar utåt
från planetens inre, och det kommer
endast dröja några sekunder tills
planeten spricker. Dylan ger order
till Harper att vända om och när han
vägrar lyda, fångar dom in honom med
draglinorna, men dom vet inte om dom
ska hinna bogsera in honom till
säkerheten innan Jorden exploderar. |
|
|
